Övertrött…

…eller något. Kan liksom inte varva ner.

Tänker på att visst saknar jag, saknar honom

mest hela tiden. Men det kanske är så att det

har satt sig, att det är så här att ha ett distansförhållande.

Det är ett val som vi gjort, eller snarare så fanns det inget annat val

än att ha ett förhållande på distans, till att börja med. Hur det blir

sen, det får vi ta den dagen det blir aktuellt. Självklart finns

det många tankar om sen, men det kommer att lösa sig.

Vi tänker bra ihop tillsammans i ett badkar med varsitt

glas rödvin på badkarskanten. Nu när jag tänker själv

så tänker jag att jag har det bästa. Livet är helt suveränt.